Jag flamberar alldeles för sällan! Här är nyårsefterrätten: Så var det nytt år. Förra året var mäktigt. Jättemage, förlossning, spädbarn. Plötsligt kom allt annat i andra hand. Det kändes nyttigt att bli mindre egoistisk. Men om någon frågar mig hur jag trivs med att vara mamma, så ser jag frågande på den. Mamma? Det känner jag mig inte som. Jag är samma gamla Anna, bara. Om ett tag är det dags att börja fundera på jobb igen. Sluta vara mamma på dagarna och börja söka jobb istället. Men än är det lite tid med gnäll, blöjor och leksaker kvar. Och många goda skratt, såklart!

Det är redan tredje advent. Julafton är en lördag. Tänk, vad många intressanta möten jag skulle missat om jag inte åkt så mycket spårvagn! Och vad mycket prat jag skulle missat att tjuvlyssna på. Som den fina damen som varit på stan med sina väninnor. På hemvägen pratade de om pengars värde. – Nuförtiden är ju pengar inte värda någonting. Vad är en hundralapp idag? Jag minns en gång när min man, han jobbade i hamnen då, hade fått en tusenlapp vid jul. Då sade han: "Titta nu här. En sån här får du aldrig se igen." Då var vår hyra 300 kr. Nu betalar vi över sex tusen. Hon hade köpt några fina bakelser, för hennes barnbarn skulle komma och dricka kaffe. Igår pratade vi med en man som var lite ledsen över att han inte fått vara med på sina barns födslar. Den första var 1959. Han var glad över att dagens ungdomar verkade veta vad de ville. Jag kände då definitivt inte igen mig.

Vi gör om lite. I lördags monterade vi ner loftsängen och bokhyllorna under den, till förmån för en bredare resårmadrass på golvet och skåp på väggen. Det kändes lite sorgligt, för det var en trevlig loftsäng, men småbarn och loftsäng är ingen jättebra kombination. Det är kul att göra om, och det kommer att bli jättefint! Jag pratade med en granndam i tvättstugan. Hon undrade om det var jag som hade ett litet barn. Det var det ju. Då talade hon om att många tycker att lägenheterna (alla i huset är lika) är lite trånga, men att hon visste att det i alla fall fick plats tre barn i dem. Själv hade hon och hennes man haft två. De flesta vi känner undrar hur det fungerar att bo så litet som vi gör. Jag antar att tiderna förändras, för tvättstugedamen har barnbarn nu. Idag har den snuviga killen och jag köpt medikamenter på Apoteket.

Fredrik kom på en negativ sak med att ha barn häromdagen: Man måste tvätta glasögonen oftare.

Höst. Den underbara känslan av att gå torr inuti ett regnställ i ett väldigt regnoväder. Att dricka te med tända ljus. Att sitta i en liten stuga och dricka vin på kvällen. Att ta på sig mössan, men ta av den om solen skiner. Vi var på Tjärnö i Strömstads skärgård över helgen. Vad mycket längre hösten kommit där! Nästan inga löv på träden. Och så kom vi hem till vår björk som bara precis har börjat bli gul på vissa grenar.

Att slänga saker kan vara ett hett samtalsämne. Själv ser jag helst att någon annan får möjlighet att använda saker jag inte vill ha, om de är i vettigt skick. Men det är egentligen inte det som är problemet, utan att man samlar på sig så mycket saker. Skaffar dem, alltså. Vill man inte ha saker, så ska man ju inte ta hem dem från första början. Konsumentansvar. Men det är svårt, det hela.

Helt otroligt, vad dålig service man kan drabbas av. Min mamma har råkat ut för att någon bytte ut hennes kontantkort på mobilen till ett abonnemang. Då gjordes kreditkoll på henne. Hon fick meddelande om att hon behövde fylla på sitt refillkort. Hon ringde och fick reda på att allt var som det skulle igen. Hon fick en räkning på 11:47 kr (eller vad det var). Hon ringde för att fixa den, och kom efter många samtal och ännu fler knapptryckningar till en 35-minuters telefonkö. När kön tog slut fick hon reda på att de inte hade tid att prata med henne. Jag är mycket imponerad. Jag hade kanske gett upp halvvägs och betalat kronorna. Jag har funderat ett tag på det där med att man ibland får betala mer för att få mindre. Att "renare" saker är dyrare. Det finns en massa exempel, men jag kommer inte på så många nu. Inga alls som riktigt förklarar vad jag menar, faktiskt. Men säg att blyertspennor utan sudd på kostar mer än de med sudd, så kanske ni förstår vad jag menar. Kanske kan jag vaska fram lite exempel någon dag. (Apropå vaska, så kan ibland tvättmedel/tvål/diskmedel utan parfym vara dyrare, trots att alla andra ingredienser är samma.) Och för att fortsätta på konsument-linjen, så har jag konstaterat att den salta tandkrämen från Apoteket (Dentosal) har bytt smak. De bytte helt utan att tala om det. Inget "NY FORMULA" på tuben där inte! Numera smakar den tvål och tvi vale. (Vi kom på att de gjort något genom att läsa innehållsförteckningen.) Jag kan inte använda den längre. Trist. Jag som haft den i nästan tio år. Och vem sjutton kan gilla den nya smaken?

Den där bilden på spindeln (förra tankeboksbladet) är så läskig, och varje gång jag startar min webbläsare får jag se den! Nu har jag nog tittat klart på den bilden. Bjuder på en med frukt istället. Vi fick en hel korg med frukt från den Oskarsonska trädgården. Det är inte alla som har fyra sorters vindruvor i trädgården på den svenska västkusten! Jag håller på att mota bort en enveten förkylning. Antar att det är nätterna som småbarnsförälder som gör att det tar tid. Nu har den nästan gått över, efter snart två veckor, men efterdyningarna innebär att jag har sån träningsvärk i bröstkorgen att jag knappt vågar andas. Man får veta att man lever.

Jag har spindelfobi. En himla tur att jag inte dras med fler fobier. Här är senaste skräckobjektet: Fy, vad min kropp reagerar jobbigt när jag träffar på en så stor spindel. Det är (var) förmodligen en Stor husspindel.

Jag hörde någon gång att vätskan som kommer ut ur tuben före senapen kallas för sipperin, på fackspråk. (Det var ett tag sedan, så jag kan ha förvrängt det något.) I alla fall så har vi här hemma även upptäckt att det finns ketchupin, yoghurtin och färskostin, för att nämna några. När vi var i fjällen noterade vi att de komposterbara toapåsarna var tillverkade av smurfit! Vad sägs om det?