Semestern är slut. Vardagen tar vid. Sten och jag inledde starkt med tandläkar- och BVC-besök på samma förmiddag. Hos tandläkaren var de glada över Stens besök. Tandsköterskan bar runt på honom när jag skulle röntgas och visade upp honom för de andra som jobbade där. Och i tandläkarväntrummet, där stämningen annars brukar vara trist och nervös, där lyste Sten upp som en sol och flörtade med alla! Utanför ett fik hojtade några karlar till. – Såndär har jag aldrig sett i Sverige! Det var tre män från Eritrea som blev glada över att se Sten fastknuten på min mage. Men de förklarade att man brukade sitta på ryggen i deras hemland. "Annars kan man ju inte göra något." Visst är det så, men promenera går ju bra! Jag pratade lite med den lokale sushi-kocken. Undrade lite hur lång tid det tar att bli sushi-kock och så. Han hade jobbat i åtta-nio år, men var fortfarande sällan nöjd med riset. Någon gång i månaden fick han till det så att att det kändes bra, annars var det halvdant, berättade han. Han undrade också om Sten skulle bli sushi-kock. Det ska han kanske!

Vi har för mycket grejer! Jag blir ofta tokig på dem, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det är väl snarare så att vi bor för litet. Tre personer på 45 kvm tycker man ju borde funka, men inte i det här konsumtionssamhället, tydligen. Saker vi har mycket av:

• tyger
• tjocktröjor
• kameror med tillbehör
• böcker (nåväl, det är kanske inte så farligt)
• pärmar med gamla papper (och jag har ändå nyss rensat ut en dryg hyllmeter)

Jag skulle gärna vilja bli av med mer grejer, men framför allt vill jag ha yta. Den dagen kommer nog. Och då vill jag säkert inte städa ytan. Det var skönt i fjällen! Det tar en stund innan jag kan slappna av i nya situationer med lille Sten, men sen blir det toppen. Det är ju väldigt enkelt att fara runt med en liten typ. Han hänger liksom bara med. Pappa och mamma (med mat) så är han nöjd. Nu är det en vecka kvar av semestern, och sen blir det något slags vardag igen. Men det blir ju aldrig som förut, för nu kan Sten sitta själv. Världen utökas med fler roliga saker man kan variera mellan för att skjuta upp uttråkningstidpunkten.

Den här sommaren känns evighetslång. Jag tänker att det ska bli vinter hela tiden, men så har vi inte haft semester än. Nästan lite pinsamt. Snart ska vi till fjällen, för första gången med en liten Sten. Jag hoppas att han kommer att tycka att det är en bra idé. Egentligen tänkte jag skriva lite om att sälja mindre till ett dyrare pris, men jag sparar det och funderar vidare. Och så tänker jag på underliga saker som händer på spårvagnar. Hoppas att något mer händer, så att jag kan fundera över det också.

Idag var det en kvinna med burkha på BVC-besök. Så är det här i mångkulturella Lundby. Väldigt trevligt, tycker jag. Vi har kuskat runt lite och bott hos släktingar. Min farmor har passat Sten några gånger, t.ex. när jag var och gympade. Det var nog nyttigt för mig. Det tar en liten stund innan jag lyckats koppla av, men jag vet att farmor har god hand med småbarn. Hon har ju tampats med mig när jag var liten! Det kändes också bra att vara på resande fot ett tag. Vi brukar ju se till att packa lätt och lite, och det funkar även med Sten. Man får tvätta ofta, bara. Bra när man är på ett ställe där man kan hänga ut blöjorna att torka i solen. Vi kokade blöjor också. Bra träning inför fjällvistelsen senare i sommar. Jag längtar.

Det är faktiskt badvänlig temperatur i havet. Precis som det var för två år sedan. Sten badar i Fredriks gamla badbalja. Jösses, vad han kan skvätta! Jag tycker att det känns lite konstigt när det är varmt sent på kvällen. Det är liksom inte normalt. Jag vill hellre ha det lite svalare. Men jag har hört att man inte får klaga på värme i Sverige.

Efter att ha mött en massa sjalnördar i Slottskogen hamnade Sten (under solhatten) och jag på Mauritz för att dricka kaffe. Nuförtiden kan man dricka kaffe även inomhus när Sten är med, eftersom det är rökfritt. Jag har hört att man inte ska klaga på fint väder, men jag skulle faktiskt vilja ha lite regn nu. Jag tycker i och för sig att regn är fint väder.

Det ser ut som snö, men det måste vara maskrosor som yr i luften!

Nu när det börjar bli varmt, så är det som om hundbajset ligger och jäser på gräsmattorna. Det luktar, stinker! Blä. Av förklarliga skäl tänker tankeboksskrivaren mer på småbarn och de glädjeämnen och bekymmer de kan föra med sig nuförtiden. Sånt är ju livet nu. Nu börjar Sten och jag komma lite mer överens om hur vi ska ha vardagarna utan hans pappa hemma. Sten får helt enkelt vänja sig vid att inte kunna byta förälder när den ena blir trött och tråkig. Det tog ungefär en vecka innan det kändes som vi fått lite ordning på det. Fast jag har varit ute hela dagen känns det slösaktigt att sitta inne på kvällen, när det är så fint väder. Men någon måtta får det väl vara. Man blir ju trött av utomhuset också.

Idag provade vi utebadet som ligger runt knuten. Sten fick inte bada, så vi vuxna fick simma i skift. Inte alls dumt att bada lite! Lagom varmt kändes det också. Det får kanske bli ett halvårskort. Vädret såg ruttet ut in mot stan, men här i skärgården var det fint!

Jag har nya glasögon, äntligen. Och Fredrik har fått jobb. Världen är lite finare av båda anledningarna. Sten och jag är ensamma hemma. Det var kul att vi fick ett par månader tillsammans, alla tre. Nu dröjer det väl ett tag innan Fredrik blir föräldraledig eller har semester. Igår träffade vi samtliga barn som producerats av föräldragruppen. Kul! Det kändes som att sommaren var här, med värme, studenter i tutande bilar och solsken. Men idag regnar det igen. Jag känner igen mitt Göteborg lite bättre i regn.