Idag var vi i skogen. Jättadalen. Andra sidan Billingen. Vi parkerade vid Öglunda kyrka. Sen gick vi upp bland bergen i en ravin. Jättekonstigt berg var det. Förmodligen diabas som hade blivit kvar när allt det andra brutits ned. Stora stenstoder. När vi kom upp kunde vi se till Kinnekulle. Det var lite disigt och Kinnekulle såg ut som det dimhöljda berget.

När vi kom till Öglundagrottan, så klev vi in i den. Den var liten och läskig. Vi klev ut igen, för att inte riskera att stenar skulle rasa ned på oss. Vi drack varm choklad och åt bullar i solen. Sen gick vi vidare och stigen tog med oss ned genom en annan ravin. Sen gick vi vilse bakom kyrkan, valde genvägen över kyrkogården och satte oss i bilen.

Två timmar i skogen var skönt. Sen körde vi rätt in i ett joggande bandylag. Det gick bra. Ingen dog. När vi kom hem åt vi grönsakssoppa och sen botade jag den understimulans jag råkat drabbas av genom att tälja barken av ett stycke träd jag tagit med mig hem. Det måste vara ask. Jag vet ännu inte vad det ska bli av träbiten, men fin är den. Svår att tälja i bara. Mycket hård. Katterna fick en annan pinne.

Hemkommen. Konstig helg. Stefan och pappa skulle ju åka Vikingarännet. Klockan sex på lördagskvällen hade isen blivit för dålig. Det blev inget lopp. Vi satt i vår campingstuga och åt kräftor och drack vin och åt godis och tittade på TV. Det blir så när man inte har TV hemma. Tur att man inte har det.

Idag åkte vi till stället där starten skulle vara. Det var en del folk där. Vissa åkte skridskor, medan andra plockade bort toaletter, stängsel, vagnar och annat. Det kändes vemodigt. Massor av människor som har lagt ned all sin fritid på att loppet ska bli av, och så får de bara ta bort allt igen. *suck*

Sen åkte vi till min kusin, som tydligen bor precis utanför Uppsala i en gammal fånganstalt. Intressant.

Ibland kommer gamla saker ifatt en. Hjärnan vill tänka på annat, men blockeras. Och så kan man inte prata om det, för då tvingas man ju komma ihåg ännu mer. Jag skriver inget mer. Godafton. (Tänk på det och fundera. Det går inte ihop.)

Idag kommer mamma och pappa. Vi ska gå på studentspex. Imorgon ska vi åka till Stockholm och Uppsala. Pappa och Stefan ska åka Vikingarännet, en skridskotävling mellan Uppsala och Stockholm. Galningar.

Jag drömde att Stefan satte på fel platta så att en skärbräda höll på att börja brinna. Det var en realistisk dröm.

Det blåser.

Igår åt jag bacon. Det kändes konstigt. Jag gillar nog bara kött som smakar rökt, tror jag. Jag gillar ungefär allt annat som smakar rökt med. Rökt ost. Rökta räkor. Rökt fisk.

Katten har kommit på att påsen med te, som man har i tekannan, är skojig. Speciellt med te i. Man får inte glömma att tömma den på morgonen, för då fixar han det. Över hela golvet.

Inatt drömde jag att jag var på kalas där alla hade något att fira utom jag. :( Några fyllde år, andra hade gift sig eller blivit friska från någon svår sjukdom.

Man kan göra skojiga grejer när man tvättar, så blir det roligare. Stefan manglade sin mössa, till exempel. Den blev väldigt platt. Sen lekte han grönsmurf och knarksvamp. Man kan också låta sig boxas i magen av stenmangeln. Man står inte direkt kvar, kan jag säga.

Idag fick jag ont i tummen av allt föreläsningsantecknande. Och så blev jag kallad fru. Så kan det gå när man har vanligt efternamn. Man kanske borde byta bort det. "Laxrom" tyckte norpan verkade vara ett bra efternamn. Jag är lite lagom skeptisk till det.

Imorgon är det redan fredag. Är det sant att det känns som om tiden går snabbare och snabbare ju äldre man blir, eftersom varje stund är en mindre och mindre del av ens levda liv? Skulle det inte kunna vara tvärtom, att tiden skulle kännas längre och längre, ju kortare det blev kvar att leva? Eller beror det kanske på att man inte vet hur länge man har kvar att leva och därför inte kan referera till det? Jo, så är det nog. Låter sunt. En minut för en tvååring är ungefär hur mycket längre som helst än en minut för en sextioåring.

Nästa fundering är ju om man kan undersöka det där på nåt sätt. Det handlar ju om subjektiva grejer. Kan man undersöka såna? I serien "En himla många program" med Galenskaparna och After Shave, så var det ett naturvetenskapligt program med två gubbar med vita rockar och tjocka glasögon. De hade kommit på varför flugor reagerade så snabbt som de gör. De lever ju mycket kortare, och därför går tiden mycket långsammare för dem. Ett flugår är ju kanske en människodag eller så. Det tar alltså flera flugminuter för en flugsmälla att närma sig flugan. Den hinner lätt upptäcka den och flyga iväg.

Katterna har börjat få en dålig ovana. De hoppar upp på balkongräcket och springer fram och tillbaks. Balkongräcket är ungefär fyra centimeter brett och vi bor på fjärde våningen. Där balanserar de omkring och låtsas som ingenting. Det pirrar i magen när jag ser dem. Häromdagen höll Katten på att ramla ner. Han var liksom utanför balkongen. Baktassarna på utsidan balkongplåten. Han kravlade sig upp igen. Man kan gärna inte störa dem då de klättrar omkring. Då kan de ju ramla ner! En granne nedanför har en parabolantenn som de kan bli spetsade på. Annars är det gräsmatta. Orolig blir jag i alla fall. Eftersom de inte blir det själva.

Första matteföreläsningen. Helt ny sal. Full av trä och ljust och fina gardiner och så. Perfekt. Gott om bordsyta, framför allt.

Jag har registrerat mig idag. Det var sista dagen. Betalade kåravgift först. Så frågade banktjänstekvinnan om jag hade lönekonto där. Det hade jag inte. Då skulle det bli billigare och hon tyckte att jag kanske borde gå till min bank och kolla om det var billigare för mig där. Jag hade bråttom och tyckte att jag kunde betala de där hutlösa 40 kronorna. Sen glömde hon lägga till dem, eftersom hon var så van vid att inte göra det. :) Så kan det gå.

Det är elva månader kvar till julafton idag.

Hemma igen. Det var skönt att vara i Göteborg ett tag. Jag vill heller bo där. Inte i Skövde. Skövde är kallt och långt bort.

Imorgon börjar vårterminen. Jag ska läsa deklarativ programmering (Prolog) och matematisk analys. Jag tror att det blir skoj.

Det är lätt att vara barnvakt när barnet sover. Och hundvakt när hunden sover. Det är väldigt intressant att titta in i andra personers tillvaro. Man kan lyssna på mammor på tåget. Man kan julpyssla med nybakade läkare. Man kan gå på "minstingen" med Simon. Man kan gå ut på bajspromenad med en Grand Danois. De är görstora!

Jag är i Askim och Göteborg och hälsar på. Det blev ett litet glapp efter att jag äntligen skakat av mig den gamla höstterminen. Jag firar det med att göra nåt annat. Skönt.

Bröden jag bakade idag blev inte lika bra som de brukar. Jag skylle på assistenten. Den blandade för dåligt. Allt hamnade liksom runt kroken. Så ska det inte vara, tycker jag. De är nog ätliga, i alla fall. Jag ska prova lite på frukosten imorgon.