Igår hade vi poolparty. Då menar jag inte ett sånt där man dricker tropiska drinkar och minglar och fånar sig. Nej, vi hade poolparty i poolen. På botten. God mat, värmeljus, sånger och anekdoter. Rödvin och duk. Chokladpudding.

Det är många som fyller år nu... Varför fyller alltid folk år i klumpar? Eller är det så att de alltid fyller år, men jag tolkar ihop dem? Svårt det där.

Oktober. Låter tungt. Men vädret blev bättre. Utsikten från mitt rum är fin när molnen är ulliga ovanför bergen på andra sidan Mölndalsvägen. Och när solen går ner och lyser rosa på dem.

Man kan ha sandaler ända tills det hamnar för mycket snö i dem. Det vet jag. Det bör inte regna heller.

Idag slösurfade jag. Vad mycket fult man hittar. Men man hittar lite fint också.

Varm choklad med konjak i. Det ska inte smaka. Mest bara lukta. Och så ska man veta att den finns där.

En dag som kräver sin förklaring. Mycket fakta och lite tankar kanske, men då får det vara så.

Vaknar tidigt. Cosis och Erika ligger på madrassen på golvet som kåldolmar i sina sovsäckar. Jag smyger så gott jag kan, duschar, dricker välling och försviner ut. Åker buss till stationen. Börjar läsa "Trollkarlens hatt" av Tove Jansson. Mumintrollet hittar en hatt som är magisk. Åker tåg till Trollhättan. Det går ganska fort. Lyssnar lite på Lars Winnerbäck i freestylen.

Många gånger har jag åkt den sträckan förut. För ett par år sedan. Många känslor.

Föräldrarna står och väntar med bilen. Jag kliver in, men får en chock. Gah! Så mycket vitlök får man inte lukta! Öppnar fönstret och vänjer mig sakta. Bredvid mig i baksätet är min ek.

Jag lade ett ekollon på jorden i en kruka när jag var fyra-fem år. Så är det ju i naturen. De trillar ner och hamnar på jorden. Krukan stod i köksfönstret. Efter ett par månader ville mamma städa bort den. Då upptäckte hon en liten rot ner i jorden. Den fick stå kvar. Det blev en fin ek, som flyttade med till Trollhättan efter ett par vintrar under snön hemma hos mormor och morfar. Den bodde i trädgården. Det kändes som att det var dags att flytta den nu. Föräldrarna förberedde med att hugga av rötterna för ett par månader sedan. Så grävdes den upp och åkte bil till Lysekil.

Fortsätter att lyssna på Lars Winnerbäck. Somnar lite. Vi svänger av mot Fiskebäckskil. Stannar hemma hos familjen Phil-Baden. Tar på min medhavda flytväst, fixar bensin och hoppar efter min far i vår gamla båt.

Vi sålde båten för ett par år sedan. Eftersom vi inte kunde skiljas riktigt från den, så sålde vi den till marinbiologvännerna Leif och Sussie i Fiskebäckskil. Vi använder den ibland.

Vi åker över Gullmaren till Stångholmesund och hämtar den gravida storasystern och den galna kusinen. Lägger loss och åker ut bland alla bojar som guppar. Helt fullt av nät och hummertinor. Hummerfisket började i måndags. Far åker nära den vita bojen. Kusinen hojtar lite. Jag får tag i den, drar in linan, lämnar över garnet (nätet) åt far och fortsätter äta ostsmörgås. Kusinen får i uppgift att stå och hojta när det kommer krabbor. 20 stycken blir det.

Vi åker tillbaks till Stångholmesund och lägger till för att gre krabborna ur garnet. Det är lite jobbigt. Vissa krabbor är viga och siktar in sig på fingrarna. Jag klarar mig undan nyp. Lassar upp krabborna på bryggan och åker hem till farmor och farfar. Maten är inte klar än på ett tag. Farfar fyller 75 år imorgon, därav middagen.

Far, systerns man och jag tar bilen med eken i och åker ut till Stångehuvud. Det är ett naturskyddsområde längst ut på udden, varför vi smyger lite med spaden. Efter många försök (det är sällan mer än en decimeter jord på berget) hittar vi en bra plats för eken. Far gräver en grop. Vi stoppar ner den och fyller på med jord. Vi ser till att den hamnar med grenarna åt rätt väderstreck. Man ska tydligen det. Jag bestämmer mig för att åka tillbaks ganska snart för att se till den. Det är ju ändå mitt träd.

Vi åker tillbaks. Det känns bra. Maten är snart klar. Tolv personer vid bordet. Och cheesecake till efterrätt. Med björnbär på.

Jag kör systerns bil hem till Göteborg.

På nåt sätt kändes det som förr. I gasquen i fredags och dansade en del. Övade klarinett hela lördagen. Var på sjön på söndagen. Fick tillbaks jackan jag glömt hos farmor och farfar också. Den hade jag saknat.

Dricker T och funderar på att bli förkyld. Ska sova tidigt.

Ska man leva varje dag med ambitionen att minnas den? Liksom, vilka dagar minns man, och varför? Är det för att man träffat en vän man inte träffat på länge, gjort nåt bra för nån, gjort nåt dåligt...? *fundera* Det tål att tänka på. Jag undrar hur jag ska komma ihåg den här dagen.

Men, hela HUGO-projektet går ju ut på att ta reda på vilken som är vegetarian-genen, så att man kan förinta alla vegetarianer. Eller invandrargenen, eller moderatgenen.

I sann 80-talsanda våfflade jag håret idag. Rustet bjöd på våfflor på lunchen. Då hade de våfflat håret. Jag passade på att göra det jag med. Nostalgi. Disco. Blå mascara. Dansa tryckare. Ujuj... :)

Om man kommer på saker sent, så får man bråttom. (Punkt.)

Måndag. Idag, idag, idag ska jag ta tag i mitt liv. Göra det nytt och tufft och fräckt. Göra allt jag borde gjort i det förra livet. Bli en ny människa. En måndagsmänniska. En sån som tar tag i saker.

Halva dagen har gått. Lite saker har hänt i alla fall. Några viktiga mail, lite jobb. Reda ut saker i hjärnan... Äta vore bra.

TuBen ringde. Han är i Göteborg idag. Jag ska träffa honom. Trevligt. Men först ska jag till bäck och äta fiskpinnar. Och så kommer mamma och hämtar hem mig. norpan ska med. Vi ska till dnadan imorgon. Han fyller 20. (Mycket snack och få tankar...)

Ujuj... Det börjar slarvas med tankeboksinläggen. Inte bra. Tro inte att tankeverksamheten ligger nere, bara.

Många pratar om valet. Jag tycker att det känns konstigt. Man borde alltid prata politik. Berätta för folk vad man vill med världen och sånt. Insnöad blir man. Inte bra. Öppna dina sinnen! Se på världen! Ta på den, prata med den!

Imorgon kommer mamma med en kudde. Jag hoppas att elakingen som stal den förra ur torktumlaren fick mycket glädje av den. Jag tyckte om den. Ska bli skönt. Det är lite platt med bara lillkudden.

Sen åker jag till Trollhättan, die Stadt mit die Fälle und die Schlüße. (Jaja... Jag minns inte riktigt hur det heter... Tyskan faller bort.) dnadan fyller år på lördag. 20.

Jag tror att jag är kommunikationsberoende. Skumt. Jag måste kommunicera med en massa människor på en massa sätt hela tiden... Det kan bli jobbigt när man egentligen inte hinner. Men så vill man. Och gör ändå.

Imorgon ska jag upp före 6. Jag ska tvätta. Det är bra att komma igång ordentligt. Det gäller bara att somna tidigt först. *gäspar*

Jobbigt att ha ont i huvudet. Allt blir så mycket tråkigare då. Man tappar motivationen. Till och med för att skriva tankebok. Äh... Jag återkommer en annan dag. Utan huvudvärk. Godnatt!

Inte ens kemi blev det.