Jag älskar bohusgraniten.

Jag gillar att resa med min familj. Det är skönt att vi inte behöver någon bil, utan kan åka tåg och buss när vi ska någonstans. För att resan ska bli lugn och behaglig, har Sten musik i lurar och Alvar napp och liten leksak.

När jag är på jobbet saknar jag dem. Idag ska de på simskoleavslutning och sen fira den på något sätt.

När jag kommer hem ropar Alvar HEJJE och skyndar sig att krypa till mig för att sitta i mitt knä och kramas en stund.

Det var nästan ett år sedan jag jobbade senast, men imorgon är det dags igen. Kluvna känslor, men Fredrik det är trots allt Fredriks tur att vara hemma med barnen. Han slapp den bistra vintern och hoppar istället direkt in i sommarvärme. Härligt för alla.

Själv ska jag vara inomhus nästan hela dagen. Det blir ovant. Sitta på en stol. Kanske hinner jag längta lite efter min familj.

Jag kom äntligen iväg på yoga. Det var en annan instruktör och lite andra deltagare. Lite jobbigare också, eller så var det jag som var tröttare. När jag kom ut till min cykel igen, var där barn som borde gått och lagt sig för länge sen. Luften var ljum och några spelade fotboll i skymningen. Skrattande röster. I samlingslokalen satt några och smidde planer för att slippa fler skjutövningar i södra skärgården. Lite längre bort brann eldar på lite halvsurt hö. Det luktade speciellt. Jag stannade vid en fårhage och fick klappa ett litet, svart lamm. Jag såg det inte i måndags, så det är nog inte många dagar gammalt. Röken från eldarna låg tät ned mot havet. En rullskidåkare susade uppför backen. Jag cyklade nog aningens långsammare. När jag kom hem låg mannen, barnen och katten i vår säng och försökte somna. Jag firade våren med att hämta in massa ved. Det ska bli regn imorgon. Här bor vi bra.

Jag tänkte för ett tag sen att jag borde skaffa mig lite vänner. Nya eller gamla spelar väl inte så stor roll, men det lutade åt nya, som bor nära nog för en promenad eller så. Jag hade knappt tänkt klart tanken förrän jag satt och chattade en hel lång kväll med en halvgammal vän som nu bor på andra sidan jorden. Det var väldigt trevligt och berikande. Någon vecka senare hörde en annan, lite äldre, vänskap av sig. Så nu har jag två gamla vänner igen. Lite nya vänskaper har det också dykt upp, men det är ju inte lika enkelt som återupplivning.

Jag tror bestämt att våren är här.

Igår kväll suckade Fredrik över att badrummet länge behövt en ordentlig städning. Det håller jag ju med om, men det finns roligare saker att göra. Pizzabullar, till exempel. Jag hade satt en pizzadeg och lagt Alvar. När han sov gott var det 26 minuter kvar tills degen jäst klart. 26 minuter, varken mer eller mindre. Det är ju precis så lång tid det tar att städa badrummet, tänkte jag. Sen var det gjort. Och pizzabullarna blev goda. Och jag slösurfade ingenting. Idag slösurfar jag istället. Det är också rätt trevligt.

Alvar och jag hämtade mat vid färjan. Cykelkärran fullastad med mat. Jag drog den bakom mig och Alvar satt innanför jackan mot min mage. Snön vräkte ner och det blåste rejält. Det låg några centimeter på marken. En andra vinter, tänkte jag. Hu. De brantaste partierna i backarna hem var lite svåra. Halkigt under isen. Jag blev andfådd. Det tyckte Alvar var kul. En flåsande mamma var så skoj att han var tvungen att tokskratta varje gång jag tittade på honom. Så jag tittade på honom vartannat steg hela vägen hem. Vagnen blev lätt, stegen blev lätta, livet blev enkelt. Och väl hemma hjälpte han mig att packa upp ur lådorna. Vilken energi!

Jag vaknade klockan sju imorse. "Jaha", säger ni. Jo, det var så att jag vaknade klockan sju imorse. Det var första gången jag vaknade det här dygnet. Jag vaknade av mig själv. Alvar sov ytterligare några minuter. Jag somnade strax efter elva. Det blir nästan åtta timmars sömn, om man kan räkna. Det kan man när man sovit nästan åtta timmar i sträck för första gången på nästan ett år. Det är nog till och med första gången jag sov över fem timmar i sträck. Nu ska jag gå och lägga mig. Gonatt.