Det var nog den lite strängare kylan som gjorde det: Idag regnade det gula och röda löv från träden. Otroligt vackert. Det skramlade lite om dem också.

Jag irriterar mig på att man måste vänta med att trycka på dörröppningsknapparna på de nyaste spårvagnarna tills vagnen stannat och knappen tänds. Hur svårt kan det vara att ha det som i Wien, där man kunde trycka när som helst, så öppnades dörren vid nästa hållplats?

I morse var det frostigt på väg till dagmamman. Jag borde fixa mig en bra mössa. Jag stickade en för ett par år sedan, men den sticks lite. Modellen är dock väldigt bra. Ska bara fixa lite annat först. Men jag har en bra busstickning nu. Hittade ett smart sätt att sticka vantar/strumpor på två rundstickor istället för strumpstickor, och det gör ju hela grejen mycket mer transportabel. Så nu stickar jag något jag hoppas kunna använda som terminalvantar på jobbet. Fredrik är emot konceptet, för han tycker att det är fult med halvvantar, men vad ska man göra? Idag har jag fått nya glasögon! De gamla gick sönder för andra gången. Jag är rätt glad över att det inte fanns några reservdelar, för de skulle säkert bara gått sönder igen. Verkar ha varit någon dålig plast i dem. Jag är väldigt nöjd över att kunna se skarpt igen.

Idag gick det bra! Efter tre horribla mornar förra veckan, hoppas jag att vi vände trenden idag. Det känns inte hälsosamt att lämna in ett skrikande och vrålande yrväder med sprutande tårar till dagmamman, när han egentligen vill ringa pappa. Idag var allt perfekt. Sovit bra hela natten, vaknade av sig själv (dock lite ledsen över att vara ensam i sängen). Fredrik var hemma och kramade hejdå. Vi hann duscha i lugn och ro. Hittade gröna strumpor att ta på, cyklade på bilvägen som önskat. Och nallen var med i väskan. Att jobba känns lite overkligt. Som ett experiment. Man kommer dit på morgonen och gör låtsassaker hela dagen, tills man får gå hem. Jag har bara jobbat med handfastare saker tidigare. Nu dokumenterar jag produktutveckling.

Jag har idag lyckats flytta på hela tankeboken. Chalmers datorförening har en längre tid varit i nedmontering. Nu fick jag äntligen tummen ur och flyttade hem allt till lägenhetsgarderoben. Det krävdes lite programmerande, för vi har väldigt slö webbserver. Men det var bara nyttigt.

Tre och en halv dag kvar av sommarjobbet. Sen tar vi tåget till Österrike! Det har varit en väldigt bra sommar, hittills. Mycket kul att göra, både på jobbet och hemma. GP:s insändarredaktion har varit bra för mig. Varierande uppgifter och en del ansvar. Vi har också gjort mycket annat. Seglat, paddlat, varit i Lysekil, Trollhättan och Åsa, i Floby och på landet utanför Falköping. Suttit vid Lilla Bommen och ätit glass. Tittat på båtarna. Gungat. Cyklat. Lånat böcker på biblioteket.

I torsdags blev jag nobbad. Av blodcentralen. Sköterskan hade i och för sig ett fint sätt att säga det på. Hon tyckte nämligen att jag skulle spara mina tunna blodådror, ifall jag skulle behöva dem själv. Alltså nobbad av samma anledning som för elva-tolv år sedan. Saker kunde ju ha förändrats, tänkte jag. Om någon annan har lust att lämna blod som jag kan få om jag behöver det, så blir jag glad. Det är inte svårt, sköterskorna är otroligt duktiga på att sticka, man blir testad för blodsmittor, får fika och en present. Om man är rädd för stick så är det bra träning.

Hur många gånger har jag inte haft inspiration till att skriva något, men blivit avbruten. Eller lagt Sten hela kvällen tills jag själv somnat innan jag orkat komma igång med något annat. Den lilla kvällsmänniskan. För två veckor sedan fick jag reda på att jag fått jobb. Just nu vikarierar jag på insändarredaktionen på Göteborgs-Posten. Det är jättekul och jag lär mig massa saker och får redigera mycket. Jag slutar i mitten av augusti. Sedan har vi två veckors semester tillsammans. Vi har inte riktigt kommit på vad vi ska göra än, för det kom lite plötsligt att vi hade både tid och pengar. Och sedan tar det fart. Jag ska börja jobba på samma ställe som Fredrik, i Billdal. Där ska jag skriva saker, dokumentation, manualer, presstexter och sånt. Nu blir vi en mer normal familj. Sten börjar hos dagmamma (hon verkar toppen!) och vi åker och jobbar. Dock har vi en timmas resväg åt varje håll, så vi får nog planera en del. Förmodligen fortsätter Fredrik att jobba 80% så att Sten inte får så långa dagar borta från oss.

Jo, jag finns faktiskt fortfarande. Det har bara hänt saker som fått mig att stanna upp. Och när jag väl börjat fundera på vad jag ska skriva, så känns det så fjuttigt. Sen blir det inte av alls. rydis hittades efter mycket letande och undrande i vattnet vid Klippan. Då kunde äntligen en ny fas börja. Det blev begravning, den viktigaste och svåraste begravningen i mitt liv, hittills. Tidigare begravningar har känts som en ceremoni som gås igenom. Det har varit bra, men lite fjärran. Den här var så otroligt levande och jag kände mig närvarande hela tiden. Det blev sån väldig gemenskap och alla var väldigt ledsna. Hundra ledsna personer som behövde varandras stöd. Sedan har jag saker jag vill skriva om det och annat, men de kommer inte ut. De ligger och gror och gror men jag hinner inte ikapp tiden. Kanske blir det lite fler lufthål i sommar, när Fredrik ska vara hemma från jobbet för att ta hand om Sten. Då behöver vi inte åka runt så mycket och vara ifrån varandra hela tiden.

Igår var en jättebra dag! Det var min födelsedag, och det var länge sedan den var så trevlig. Först frukost på sängen och ett gigantiskt paket. Halva släkten hade samlat ihop till en ny stereo! Vi packade upp den på en gång. Vädret var soligt, varmt och oväntat vårigt. När jag kom till jobbet fick jag choklad och trisslotter och sång. Sedan jättegod fika vid elva. Och krokusar i kruka. Och sen en ljusstake i keramik. Det tog liksom aldrig slut. När jag kom hem var det överraskningskalas! Ballonger, serpentiner, mat, tårta och människor jag tycker mycket om. Tårtan var gjord enligt recept från "Lilla Annas mamma fyller år", vilken jag läste när jag var liten. Maräng, grädde, banan och jordgubbar.