Dagens redaktionsövning blev något udda. Utrikesminister Anna Lindh dog imorse, efter att någon knivskurit henne svårt i magen. Hursomhelst, så genomförde vi övningen ändå, men med lite andra förutsättningar. Det blev mest Anna Lindh-nyheter. Jag vet inte riktigt hur det blev till slut. Redigerarna jobbar nog nu. Imorgon får vi se hur det blev. Någon slags tidning ska det väl ha blivit.

Tiden går. Det är mycket att göra i skolan, men otroligt inspirerande. På torsdag ska vi göra en tidning. Om det händer något värt att rapportera, ring mig! Vi har kanske nyhetstorka.

Idag har jag påbörjat min journalistutbildning. Det verkade vara bra folk på institutionen. Blir nog ett mycket spännande år. Det är svårt att cykla på Vasagatan, för de kör runt med en massa grävskopor och grejer. Folk går och cyklar huller om buller. Hösten är på väg. Kallt om tårna. Det får kanske bli strumpor snart, ändå.

Ibland är drömmar nästan för överväldigande. Man vill stanna kvar, men det går förstås inte. Man rivs upp och vaknar. Så har det alltid varit, och så ska det alltid vara. Det är nog bäst så. Man får ha hemligheter i sina drömmar. Idag är sista dagen. Sedan tar något annat vid. En ny tideräkning. Nya tag. Nu är exjobbet klart och godkänt. På tisdag ska jag börja läsa journalistik. Tills dess är det sommarlov. Om jag nu hinner varva ner.

På bättringsvägen efter en förkylningssläng. Ikväll var jag på Götaplatsen och lyssnade på Göteborgs Symfoniker. De har visst gjort Bolero till en tradition. Sådär, tyckte vi. Så kul är det ju inte. I och för sig ganska effektfullt utomhus. Det blev två extranummer och den nye dirigenten sade roliga saker på knackig engelska. Det tar tydligen två år från att man säger upp sig till att man slutar som dirigent. Och under tiden skolas den nye dirigenten in. Den här kvällen var hans första framträdande.

Jag drömde att jag körde farmors bil i snö, men bromsarna fungerade inte. Jag fick köra på saker för att stanna. En gubbe kom ut ur sitt hus och hötte åt mig. Jag hörde nästan inte vad han sade, för det gick inte att stänga av motorn.

James Hollingworth spelade för oss i Trädgårdsföreningen. Det var lugnt, kan man säga. Och så Fjärilslarven som extranummer. Det var oväntat och kul. Det är skönt att träffa gamla vänner som är sig lika. Man behöver inte säga nåt särskilt för att komma igång; man bara är som man brukar. Ändå är det så svårt att våga, ibland. P2 sänder trevlig jazz ibland på kvällarna.

Ikväll spelade vi med en blåsarsextett. Det var trevligt, men man blir ganska fort trött i munnen om man inte spelar så ofta. Alltså: man borde spela oftare. Nu är det augusti. Det är lite skönt. Snart blir det höst och lite svalare. Jag gillar svalare. Det är skönt att klä sig i långbyxor igen. Vi läser vidare i muminböckerna. Verkligen trevligt.

Idag har jag framkallat min första film på egen hand. Jag var jättenervös hela tiden, eftersom allt kunde försvinna om något blev fel. Men det gick bra! Det var kul. När filmen torkat kan jag göra kontaktkartor och se hur det blev, men det man kan se på negativen ser bra ut. Jag tog med lite frön hem från Tanzania, och för en vecka sedan sådde jag dem. Igår kom det upp en liten planta, och den växer nåt väldigt hela tiden. Man kan nästan se den växa.

Jag har funderat över det förut, men nu dök det upp igen. Man skulle ha ett muminhus att bo i. Jag läser Tove Jansons mumintrollsböcker nu. De är riktigt bra. Jag gillar Tofslan och Vifslan väldigt, för de stökar med språket på ett sätt jag gillar. Och Hemulen är en fridfull filur.