Häromdagen spelade vi minigolf. Jag minns inte när jag gjorde det senast. Tiden kryper iväg. Snart är det höst, och går det så går det. Annars får det gå ändå. Det har börjat bli kyligare om nätterna. Det är bra, för jag sover bättre då. Om jag bara kunde gå och lägga mig om kvällarna. Men jag blir liksom inte färdig för det.

Det dök upp ett ord: vanilj. Ibland är det gulaktigt, och ibland mer som svarta prickar. Häromnatten drömde jag att jag var tio år igen. Det var en förvirrad känsla att vakna. Ibland tror jag att jag är likadan som när jag var tio, ibland märker jag att jag inte är det. Men jag tror att värderingarna och min syn i grund och botten inte har förändrats särskilt mycket. Kanske ska ta och läsa i några gamla dagböcker någon dag för att se om det är så. Om jag känner igen mig. Konstigt att jag har så svårt att finna motivation när jag verkligen behöver. Jag förstår det inte själv. Sen förstår jag inte heller hur latmasken jag kan ha kommit såhär långt i min utbildning. Jag tänker ofta på farfar och försöker bevara uttryck han använde. Det känns trevligt att säga att man ska gå och knyta benhögen eller att det är dags att stoppa i ansiktet. Tänk att bara få vara helt ledig. Är man det på eftermiddagarna när man har ett vanligt jobb? Den som lever får se. Ojoj, vad är meningen egentligen? Det är ju lättare att leva om man struntar i meningen. Ska det vara så? Folk som funderar mycket över meningen får svårare att göra något annat än att fundera.

Somliga dagar verkar hjärnan hänga med. Delvis hänger det på temperaturen. Sen ska den väl fatta vad som gäller också. När det vet det, så brummar den på i maklig takt. Jag hoppas att det fortsätter så. Idag var jag inne hela dagen. Ska se till att försöka ta en liten promenad imorgon.

Åka bil i regn och mörker. Sova. Väckas av elefanter i trappan. Promenad till lekplatsen i parken. Fika. Segeltur med bad. Utsiktsplats. Halv special. Dusch. Skaldjurssoppa och vin. Gratis Kalasturné. Bra vänner man har. Segla med farmor. Bada. Steka färsk makrill. Lösa korsord och dricka kaffe. Hälsa på farfar under stenen. Åka bil genom vackra landskap. Sörja. Komma ihåg. Glömma. Leva. Dö.

Redan när jag stiger upp är det lika varmt ute som inne, 25 grader. Och det kommer bara att bli varmare och varmare ute. Dock kommer det inte i närheten av Tanzanias värme, men den har jag förträngt vid det här laget. Skräp att inte de flesta browsers stöder standarder vad gäller html och css och såna grejer. Man fixar ihop nåt bra och regelmässigt, och så funkar det nästan bara i Mozilla. Menmen, jag är nöjd bara man kan läsa vad som står och se de flesta bilderna. Och det tror jag att de flesta som surfar hit kan. Idag var vi på Onsala och firade Fredriks kusin som fyllde 20 år. Vi åkte båt dit. Det tar bara en kvart från Åsa. På hemvägen var det väldigt fint. Havet var helt platt.

Idag fick jag mitt livs första getingstick. Under foten. Jag trampade på en geting som av någon anledning slöade på gräsmattan. Det gjorde fruktansvärt ont, och jag skyndade mig till datorn för att surfa in på apotekets hemsida och kolla vad jag skulle göra. Om man inte är allergisk är det inte farligt. Sprit och bedövning rekommenderade de. Jag uthärdade och efter ett par minuter kändes det bara som en liten bedövad klump under foten. Sen brände jag mig lite på några manettrådar på vaden när jag badade. Men det gjorde inget. Det var varmt och skönt i vattnet. Det behövdes, för jag var helt överhettad. Tidigare på dagen var det 32 grader i skuggan på den sida av huset som ännu inte fått någon sol på sig. Katterna låg helt däckade. Ska det fortsätta såhär, så orkar jag nog bara tänka om nätterna.

Fredrik har varit väldigt vattenskidesugen ett tag, så idag begav vi oss ut på en åktur. Bäck och jag var i båten och Fredrik hängde efter. Det var kul att fräsa på lite ute på havet, även om jag trivs bäst när det går lite långsammare. Senare var vi på Landvetter och hämtade lite irlandsresenärer. Det är kul att se alla människor som ska möta nära, kära eller främmande. Vissa har klätt upp sig och parfymerat sig, andra har skyltar med konstiga namn. Idag kom små, grekiska fotbollspelare.

Jag höll på att missa! Idag spelar ju James Hollingworth i Trädgårdsföreningen. Jag lyssnade på honom förra året och blev glatt överraskad när jag fick se att han skulle framträda i år igen. Det går framåt med exjobbet, om än långsamt. Jag märker inte att jag lär mig saker, men så kommer jag på att jag kan grejer jag inte kunde förut. Snart kanske jag upptäcker att det finns ett slut också. Nästa vecka får jag nog reda på om jag kommit in på korta journalistprogrammet. Antagningsprovet var svårt, men mitt läge beror ju på om de andra gjorde bra ifrån sig eller inte. Senare kan jag konstatera att James Hollingworth spelar först om en månad. Det var värst vad tidningarna gör reklam i förväg. Bara att vänta. Fredrik och jag var rätt ensamma i den regniga Trädgårdsföreningen.

Det är riktigt varmt i solen nu. Tur att man kan reglera värmen genom att välja en plats som det blåser lagom mycket på. Dock verkar det blåsa för mycket för paddling. Katterna ligger inne och sover hela dagarna. Det är för varmt i solen för dem. De verkar vara ute och jaga om natten. Det blev paddling till slut. Vädret var strålande. En svag nordvästlig vind. Havet var tjockt av brännmaneter. Tur att man inte föll i. Övriga varelser var fem fiskare och några båtfarare. Efter paddlingen skuttade vi ner till havet och doppade oss. Det var kallt, så det gick fort. Nu väntar grillen med kött. Det blir lite sent, men vi eldar bort myggorna och kommer nog att somna gott sen. Man får ju fixa sig lite sommar in emellan också.

Det är skönt när solen värmer min hud. Skönt att äta frukost ute. Skönt med solvarma katter. Ändå kan jag inte fatta att det är sommar. Det kanske har med afrikaresan att göra. Årstiderna i min hjärna blev förvirrade. Dessutom var min sommar i våras betydligt varmare än den här sommaren. Ibland får man påminna sig om att man har hela livet på sig att göra alla kul saker. Men samtidigt vet man inte om man kommer att hinna om man inte sätter fart nu på en gång. Man får försöka blanda det roliga och det tråkiga. (Även om det är svårt.) Napoleon fångade en mås! Jag har ingen aning om hur det gick till, men plötsligt var han i snåren med en mås i munnen. Efter en kvart verkar han ha gett upp, för sen var måsen försvunnen. Jag antar att den flög sin väg, för jag hörde den skrika och flaxa. Det såg ut att vara en fullvuxen mås. Det största jag sett honom fånga förut var en björktrast, och den gången var jag inte säker på att han fångat den själv.