Författare: Anna

Sitter utanför svarta diamanten i Köpenhamn i en solstol och tar det lugnt. Sånt kan man göra när man är på resa utan lillebroren. Man behöver inte vara så nervös över att någon ska ramla i en trappa i ett högt kyrktorn eller drutta i havet från kajen. Men vi längtar och har köpt en liten present.

Har känt mig lite seg idag. Och det har inte känts bättre av att mannen klyvt kanske fyra kubikmeter ved med yxa. Men kvällen blev fin! Först en och en halv timma yoga i varm kvällssol, och sen tog vi simborgarmärket i havet. Havet var platt och varmt, och det var väldigt lätt att simma. Lillebror satt på bryggan och väntade, och storebror är på cykelsemester med sin mormor.

Mina sandaler är av modell z1. Idag försökte jag gå lite barfota. Det är ovant, men jag tror att det är bra. Det tar en stund att vänja sig vid grusvägar, bara. Jag jobbar på det.

Det här är min man. Han är lite konstig ibland.

I förrgår strosade en enkelbeckasin förbi utanför fönstret när vi åt frukost. Igår var där en gigantisk kråka. Inatt drömde jag att Fredrik blev attackerad av två björnar där, medan jag gömde mig bakom grannens staket och ringde 112.

Idag vågar jag inte stiga upp.

När jag var ungefär fyra år lade jag ett ekollon på jorden i en kruka hemma i köksfönstret. Så borde det hamna när det fallit från föräldraeken, tänkte jag.

Nu har min ek börjat producera egna ekollon. I höstas fick jag tag i ett, och nu har det grott! Håll tummarna för att det överlever, tack.

Den här gången har jag dessutom egen mark att låta trädet växa upp på.

Jag älskar det här stället. Vi tog med oss skridskor och gick till havet. Enkelt.

Det som ser ut som ett område med öppet vatten på fotot, är just det. Vi hade flytvästar, dubbar, kastlina, ispik. Man kan inte vara nog försiktig.

Hade lite te och kex med. Den bruna åkpåsen gömmer en sovande lillebror.

Det finns få saker som slår en förvärmd säng.

En sak kan slå det, och det är att få sova en natt utan att bli väckt. Just nu verkar jag dock få nöja mig med förvärmningen. Snart är lilla alven två år. Snart ska han sova utan att oroligt vakna flera gånger.

En större bror, påhittig och hjälpande. En mindre bror, imponerad och tacksam.

Jag hade bestämt att det var året då vi skulle försöka använda saker vi redan hade. Dels för att inte köpa nytt, men också för att kunna rensa bort sånt vi inte lyckades använda. Det gick väl rätt bra.

Bland de större och dyrare grejerna vi faktiskt köpte nya, kan nämnas virke till altan och en flygresa till Grekland. Flygresan klimatkompenserade vi för, men jag gick ändå och hade dåligt samvete resten av året. Den nästan dubblade mina koldioxidutsläpp. Vi funderade ett tag på att åka tåg till Grekland (vi hade några att hälsa på just där), men vågade oss inte riktigt på det med två små barn. Det skulle blivit en bit dyrare än flyget också, vilket i sig känns lite sjukt.

Vi har sorterat bort en del kläder och husgeråd, som vi fått hjälp att transportera till välgörande organisationer. Det är lite kvar, men allt får i alla fall plats i garderoberna nu. Vi är fyra personer som delar på två garderober. Ytterkläderna är på annat ställe. På översta hyllan i ena garderoben har det blivit plats för mina garner. Året avslutades med stickningskavalkad. Så många garnbitar som legat så länge. Jag har stickat massa smått. Somligt blev riktigt bra.

I år tänker jag nog angripa tygförrådet. Problemet är att jag sällan vågar ta fram både symaskin och strykjärn, på grund av barn och katt.

Vi lyckades bygga altanen nästan färdig. Kanske kommer vi att börja på en friggebod i år.