Sten och jag tog en liten promenad upp på ett berg. Inte så högt, men ändå med bra utsikt. Där satt vi och åt var sin nektarin och hade det bra. Tur att det blåste, för annars hade vi nog smält bort. Alvar och Fredrik låg hemma och vilade. Det är väldigt skönt att naturen bara är ett par steg bort. Jag blir lika lycklig varje gång jag upptäcker det. Och det gör jag ofta.
Sten skuttade runt bland den torra ljungen en stund, och sen gick vi hem igen. Alvar var lite hungrig.