Semestern är slut. Vardagen tar vid. Sten och jag inledde starkt med tandläkar- och BVC-besök på samma förmiddag. Hos tandläkaren var de glada över Stens besök. Tandsköterskan bar runt på honom när jag skulle röntgas och visade upp honom för de andra som jobbade där. Och i tandläkarväntrummet, där stämningen annars brukar vara trist och nervös, där lyste Sten upp som en sol och flörtade med alla!
Utanför ett fik hojtade några karlar till.
– Såndär har jag aldrig sett i Sverige!
Det var tre män från Eritrea som blev glada över att se Sten fastknuten på min mage. Men de förklarade att man brukade sitta på ryggen i deras hemland. "Annars kan man ju inte göra något." Visst är det så, men promenera går ju bra!
Jag pratade lite med den lokale sushi-kocken. Undrade lite hur lång tid det tar att bli sushi-kock och så. Han hade jobbat i åtta-nio år, men var fortfarande sällan nöjd med riset. Någon gång i månaden fick han till det så att att det kändes bra, annars var det halvdant, berättade han. Han undrade också om Sten skulle bli sushi-kock. Det ska han kanske!