Jag har varit i Lysekil hela helgen. Min ek mådde bra. Hade inte riktigt tappat löven än.
Farmor och jag tog en promenad och kollade till den. Sen drack vi kaffe på en brygga. Ljugarbänkarna i närheten var fullsatta.
Pappa hade tappat bort ett krabbgarn. Vi åkte ut för att dragga efter det. Jag undrar hur mycket skräp som ligger på botten. Vi fick upp en lina med en karbinhake i ena änden. Det kan ha varit en förtöjningstamp. Vi fick också upp en gammal bur av något slag. Den var trasig och helt algig.
Men något krabbgarn hittade vi inte. Och vi som ville ha krabbor. Det fanns räkor i frysen som vi kunde mumsa på när vi kom hem till farmor igen.
Och farfar var inte där. Han finns sitter ju inte framför tv:n längre. Men om man sitter i hans fåtölj, så är det nästan som att sitta i hans knä. En tanke som gör det både mysigare och enklare.
Jag for direkt till skolan idag. Det kändes rent korkat att lämna Lysekil i soluppgången. En bit söder om Uddevalla ösregnade det och allt var grått. Måndag, helt enkelt.