Bilprovningen. Man åker dit med sin bil och så säger Terje "ok" och så åker man därifrån. En massa grejer fick vi reda på. Många siffror och sånt. Terje blev nog glad över att vi var intresserade, tror jag. Han gör ju det där varje dag.
Det måste ju vara det som gör det. Om man jobbar med samma saker varje dag, så vill man ju att någon ska vara intresserad ibland. Då kan man få perspektiv på vad man gör, och försöka förklara för någon. Jag har tänkt på det ibland när jag ser någonting med någon som inte sett det förut. Man får andra ögon. Ibland blir saker tråkigare. Ibland intressantare.
Återigen tänker jag på det där med att minnas dagar. Vad ska man göra för att minnas just den här dagen? Vad vill man minnas? Varför? Svåra frågor. Man kan till exempel åka med till bilprovningen. Jag minns att jag varit på bilprovningen en gång när jag var liten. Det enda jag minns är slangen på avgasröret och att bilen höjdes upp. Kanske var jag fyra år, eller nåt. Med farmor var det. Eller farfar. Inte ens det minns jag.