Norge. Jag har nästan aldrig varit där förut. Åkte buss till Kristiansand en gång och hälsade på Annette som jobbade där då.
Nu tog vi i alla fall en bil, en Stefan och en Anna och en massa filtar och mat och grejer och åkte iväg. Först smygtankade vi lite, för att klara oss till Trollhättan. Sen växlade vi till oss lite norska pengar och åkte till Trollhättan. Där fick vi gädda. Bra början.
Vi följde föräldrarnas råd och gick och lade oss. Ställde klockan på halv fem och somnade runt elva. Så steg vi upp, åt frukost och åkte till macken för att tanka. Då hände det tråkigaste på hela resan. Stefan trodde att han hade koll på sin bensintank. Bränslemätaren har nämligen gått sönder. Vi stoppade i 320 kronor i sedelautomaten, för
att klara oss hela vägen. Efter 25 liter och 190 kronor, gick det inte i mer. Efter en stunds frustration, hälldes spolarvätskan ur sin dunk. Precis när det var gjort, slutade bensinautomaten att brumma. Så var det med det. 130 kronor till det multinationella oljebolaget. Något uppgivna, men mest skrattiga, fortsatte vi.
I Hällevadsholm bestämde vi oss för att svänga av och ta bullarevägen. Det var trevligt. Vi stannade vid en sjö i gryningen och andades lite frisk luft. Sen kom vi till Riksgränsen. Där blev mittlinjen gul och asfalten dålig. Vi stannade och åt yoghurt för att fira att överfarten gick bra.
Sen åkte vi till Fredrikstad. Där hamnade vi på marknaden i Gamlebyn. Fina norska strumpor och mössor hade de. Så gick vi och köpte sillkakor och varma "vanliga" lysekaker. Innan de svalnat, satte vi oss på en bänk och åt dem med bröd. En liten söt katt kom och undrade vad vi åt. Vi höll på att kidnappa den, för den var så mjuk och gosig.
I Moss körde vi direkt på färjan mot Horten. Det var soldis och blåste litegrann. Skönt att vara på havet.
Vi åkte till Larvik, körde lite fel, men lyckades tack vare det köpa Farris-vatten i princip direkt från källan. Det var det värt! Vidare till Stavern, där vi gick ut på Risøya och lagade mat på spritköket. Det blåste lite väl kallt, så vi skyndade därifrån efter en biltur runt centrum.
På väg mot Risør, stannade vi vid en rastplats och drack te. Vi bäddade i bilen och sov en stund. Lång dag.
I Risør köpte vi potatisskruvar med paprikasmak och vykort, satte oss på en pir och skrev lite. Risør är vitt. Alla hus är vita. Polisstationen är i och för sig gul. Den ligger nere vid bryggorna och lyser. Och så har många hus valmat tak. Det bestämdes att det skulle vara så efter en stor brand på 1800-talet.
Innan solen gick ner, hann vi ta oss iväg till en liten by alldeles innan för Lyngør. Där ställde vi bilen på en båtuppläggningsplats och kokade potatis. Sill och potatis och gräddfil och gräslök och öl passar bra i en bil när man är trött. Sen sov vi. Frukosten var intressant. Utsikten genom bilrutan bjöd på två rådjur och en häger. Länge strosade rådjuren runt på gräset några meter bort. Så borde man alltid ha det!
När det började strosa runt fiskargubbar som talade obegripligt, gav vi oss vidare mot okända mål. Vi stannade vid en liten sjö och diskade och borstade tänder och grejer. Vad kallt vatten kan vara! Fingrarna domnade fort bort. Mycket varmluft i bilen fick igång dem efter ett bra tag.
Efter att ha stannat vid en mack och köpt skolebulle och lite annat, åkte vi till älven Lågen och åt nässelsoppa som mamma hade skickat med. Gott var det, men det blåste nåt förbannat!
Vi bestämde oss för att ta en tur lite norrut. Vi åkte till Skotfoss och kollade in slussarna. De var rätt ordinära, tycker jag, men så har jag ju bott i Trollhättan i tio år.
När vi kom till Sandefjord, gjorde jag allt för att guida oss ut därifrån. Jag lyckades rätt bra med det, men Stefan hejdade mig när vi kom till Stokke kommun igen. Då tyckte han att vi skulle vända. Det gjorde vi, men så fick vi se Stokke också. Jag hittade till min stora besvikelse ingen stolfabrik. :( Stokke Stålfabrikk hittade vi. De hade förmodligen bara stavat fel.
Sen började det regna. Och så fanns det ingen plats på färjan. Trodde de. Men sen fanns det det. MYCKET billigare. :) Det var bra. Vi fick igen mer än vi sumpat i bensinpumpen. På båten gungade det. Vi hittade inte så mycket bra i taxfree-affären, men lite whisky kan man ju alltid köpa.
I Sverige var det urkass väder. Vi skulle aldrig kommit med den där färjan, tycker jag. Det snöade. Ska det vara så? I mitten av april? Det är ju snart första maj, ju! E6:an plogades lite här och var. Det tog lite längre tid än beräknat att komma hem, men hem kom vi. Förhoppningsvis kommer vi tillbaks någon gång också. När det är sommar eller vinter. Det verkar bättre.