Moster luxia hälsade på Simon. Han var så söt, att hon inte kunde hålla sig. Det blev en dikt på poesisidan.
Marinbiologiföreläsaren gottade sig i fler smaskiga detaljer om maskar som bor i människor och om kor som faktiskt inte alls är vegetarianer!
Moster verkar bra. Man hälsar på och gosar med Simon. Och sedan börjar han skrynkla ansiktet och blir röd. Då lämnar man honom till mamma, precis innan han börjar gallskrika en i örat. Perfekt! Och när jag var där rapade han bara lite. Sedan, när jag skulle gå, så kräktes han. Perfekt igen! Man går när de börjar kräkas eller behöver få blöjan bytt! Jag ska nog hälsa på fler gånger.
Allvarligt talat, så var det väldigt mysigt att ligga i fåtöljen med Simon sovandes på magen och sjunga afrikanska vaggvisor samtidigt som jag läste om toffeldjur. Rekommenderas!
Simon är ett påhittat namn. Jag hävdar att han ska heta så. Vi får se vad det blir.