Imorse var det lite sol, men inte så länge. Filmjölken kom tillbaks. :(
På marinbiologin gottade sig föreläsaren i binnikemaskarnas liv. Han hade en massa anekdoter på lut. Det blev rätt äckligt.
Marinbiologiföreläsaren har forskat på slemmaskar. När han pratar om dem, får han någon salig entusiasm i blicken. Det är intressant, att människor kan viga sitt liv åt små slemmiga maskar. Dessutom sade han "Att vara mask, det är en livsstil". Det är nämligen så att många olika slags organismer kan leva som maskar. Långa och smala och krälande.
Det är fortfarande lite väl mörkt ute. Det ska bli skönt när solen kommer tillbaks. Jag brukar inte längta så efter den, men nu gör jag det. Jag har ingen aning om varför, faktiskt.