20070601

Jo, jag finns faktiskt fortfarande. Det har bara hänt saker som fått mig att stanna upp. Och när jag väl börjat fundera på vad jag ska skriva, så känns det så fjuttigt. Sen blir det inte av alls. rydis hittades efter mycket letande och undrande i vattnet vid Klippan. Då kunde äntligen en ny fas börja. Det blev begravning, den viktigaste och svåraste begravningen i mitt liv, hittills. Tidigare begravningar har känts som en ceremoni som gås igenom. Det har varit bra, men lite fjärran. Den här var så otroligt levande och jag kände mig närvarande hela tiden. Det blev sån väldig gemenskap och alla var väldigt ledsna. Hundra ledsna personer som behövde varandras stöd. Sedan har jag saker jag vill skriva om det och annat, men de kommer inte ut. De ligger och gror och gror men jag hinner inte ikapp tiden. Kanske blir det lite fler lufthål i sommar, när Fredrik ska vara hemma från jobbet för att ta hand om Sten. Då behöver vi inte åka runt så mycket och vara ifrån varandra hela tiden.