Man blir trött av små barn. Igår var jag och hälsade på Simon igen. Han låg på min mage och sov i över en och en halv timma. Först försökte jag läsa, men jag fick ge upp. Jag blev för trött och somnade jag med.

Hans föräldrar säger att han ska heta Samuel, men jag tycker att Simon är finare. Igår åt vi allihop samtidigt. Det smaskades. Simon åt mjölk, Simons mamma och morfar och jag åt smörgås med messmör.

I lördags var jag med bland andra Stefan och Brell och åkte skridskor på Mjörn. Jag blev trött i fötterna, så Stefan fick minsann dra mig tillbaks. Det är lite läskigt att åka på en stor sjö. Man vet liksom hur mycket vatten man har under sig. Och så vet man att isen kan försvinna. Dessutom kom det en båt åkandes på Mjörn. Det gäller att inte hamna på ett ensamt isflak. Hemska tanke!

Livet blir tråkigt om man har ont i huvudet. Det satt ett DJUR på min vägg! Ett litet. Som en liten skalbagge. Vi tror att det var en bäver. Den kommer att vara hungrig när jag kommer hem från kören ikväll.

På väg hem, stannade jag utanför Matematiskt Centrum. Det lät där. Någon spelade vindflöjt. Det var de lila stålräckena som satt på betongtrappan. De spelade vackert. Jag stod kvar riktigt länge, fast det regnade.

Havet! Stefan och jag åkte till havet och testade om det gick att åka skridskor på det. Det gjorde det. Litegrann. Jag minns en gång för länge sen, när isen låg ut från Lysekil. Vi var ute och åkte då. Isen gungade läskigt. Man ser till horisonten. Jag hoppas att det är kallt ett tag till. Jag skulle vilja åka på havet.

Sedan badade jag fotbad, för fötterna var kalla. Det viktigaste med utflykter är den varma chokladen på vintern och saften eller kaffet på sommaren. Annars är det ju helt meningslöst att vara på utflykt. :)

Moster luxia hälsade på Simon. Han var så söt, att hon inte kunde hålla sig. Det blev en dikt på poesisidan.

Marinbiologiföreläsaren gottade sig i fler smaskiga detaljer om maskar som bor i människor och om kor som faktiskt inte alls är vegetarianer!

Moster verkar bra. Man hälsar på och gosar med Simon. Och sedan börjar han skrynkla ansiktet och blir röd. Då lämnar man honom till mamma, precis innan han börjar gallskrika en i örat. Perfekt! Och när jag var där rapade han bara lite. Sedan, när jag skulle gå, så kräktes han. Perfekt igen! Man går när de börjar kräkas eller behöver få blöjan bytt! Jag ska nog hälsa på fler gånger.

Allvarligt talat, så var det väldigt mysigt att ligga i fåtöljen med Simon sovandes på magen och sjunga afrikanska vaggvisor samtidigt som jag läste om toffeldjur. Rekommenderas!

Simon är ett påhittat namn. Jag hävdar att han ska heta så. Vi får se vad det blir.

Anders for. Tio veckor i sydostasien. Länge utan honom. Väldigt.

Plastic är här. Vi ska kanske gå och kolla på pingvinerna i Slottskogen, men det snöar väldigt.

Sådärja! Pingvinerna och sälarna är tittade på. Och så har vi fikat. Och blivit snögubbar. Och jag har blivit moster.

Man ska sträva efter att göra saker som man kommer att komma ihåg. En förmiddag med plastic och bäck och sälar och pingviner och massor av snö kommer jag att komma ihåg! Nu ska jag vara inne resten av dagen och titta ut.

Imorse var det lite sol, men inte så länge. Filmjölken kom tillbaks. :(

På marinbiologin gottade sig föreläsaren i binnikemaskarnas liv. Han hade en massa anekdoter på lut. Det blev rätt äckligt.

Marinbiologiföreläsaren har forskat på slemmaskar. När han pratar om dem, får han någon salig entusiasm i blicken. Det är intressant, att människor kan viga sitt liv åt små slemmiga maskar. Dessutom sade han "Att vara mask, det är en livsstil". Det är nämligen så att många olika slags organismer kan leva som maskar. Långa och smala och krälande.

Det är fortfarande lite väl mörkt ute. Det ska bli skönt när solen kommer tillbaks. Jag brukar inte längta så efter den, men nu gör jag det. Jag har ingen aning om varför, faktiskt.

Det ser ut som filmjölk ute. Man vet ju inte om solen finns kvar.

Jag läste ut "mannen från K-PAX" av Gene Brewer igår. Bra bok. Jag ville läsa ut den, men ändå ha slutet kvar, liksom. Läs den om du är intresserad av psykoser och hypnos och sånt. Jag tänkte att slutet skulle vara dåligt, eftersom man var så spänd på hur den skulle sluta. Så har det varit med en del andra böcker jag läst. Så var det spännande ända till sista sidan. Klart bra. Läs den.

Filmjölken håller i sig. Solen går nog inte upp imorgon heller.

Det är kallt ute. Idag var jag och fikade med Johan och Anna och Anders. Det är bra att gå och fika ibland. Insupa caféatmosfären litegrann.

Jag är trött. Saker går segt när det är kallt. Jag blir seg. Det blir jag ju när det är varmt också. Jag måste ha precis lagom om det ska bli något gjort. Dumt.

Det var -54 grader i Karesuando inatt. Här är det ungefär -10. Jag ska ta en promenad ner på stan en stund. Ikväll är det humanekologiföreläsning igen. Intressant.

Vad mycket roligare det är om busschauffören säger lite kul saker i busshögtalaren. Idag suckade han över att en bil stod tvärs över vägen. Och så bad han oss hålla i oss, eftersom han skulle köra över lite refuger för att komma fram. Det är trevligare att åka buss då, ju.

Imorgon är det fredag. Min vecka är inte så ordnad efter vardagar och helger, men det brukar ju alltid gå att hitta på lite kul grejer på fredagar och så.

Allt blir tråkigt när man är trött fast man sovit och inte vill äta fast man är hungrig.

Så får man tycka att man är sjuk och sova tills imorgon. Det är lika bra. Fast tråkigt.

Ah. Det blev bättre med lite godis och sånt. Juice. Kaffe. Kramar. Och så lite ada-programmerande. Sovadags snart.

Igår hade jag såndär otur. Urk. Först strulade mina program och ville inte göra som jag ville att de skulle göra. Sedan skickade jag ett desperat mail till avdelningen för humanekologi. Jag hade försökt få kontakt med dem i nästan en vecka, men utan resultat. De svarade inte på sina telefontider ens. Det är kanske hederliga brev som gäller i kontakten med universitetet.