20030724

Det dök upp ett ord: vanilj. Ibland är det gulaktigt, och ibland mer som svarta prickar. Häromnatten drömde jag att jag var tio år igen. Det var en förvirrad känsla att vakna. Ibland tror jag att jag är likadan som när jag var tio, ibland märker jag att jag inte är det. Men jag tror att värderingarna och min syn i grund och botten inte har förändrats särskilt mycket. Kanske ska ta och läsa i några gamla dagböcker någon dag för att se om det är så. Om jag känner igen mig. Konstigt att jag har så svårt att finna motivation när jag verkligen behöver. Jag förstår det inte själv. Sen förstår jag inte heller hur latmasken jag kan ha kommit såhär långt i min utbildning. Jag tänker ofta på farfar och försöker bevara uttryck han använde. Det känns trevligt att säga att man ska gå och knyta benhögen eller att det är dags att stoppa i ansiktet. Tänk att bara få vara helt ledig. Är man det på eftermiddagarna när man har ett vanligt jobb? Den som lever får se. Ojoj, vad är meningen egentligen? Det är ju lättare att leva om man struntar i meningen. Ska det vara så? Folk som funderar mycket över meningen får svårare att göra något annat än att fundera.