19980927

En dag som kräver sin förklaring. Mycket fakta och lite tankar kanske, men då får det vara så.

Vaknar tidigt. Cosis och Erika ligger på madrassen på golvet som kåldolmar i sina sovsäckar. Jag smyger så gott jag kan, duschar, dricker välling och försviner ut. Åker buss till stationen. Börjar läsa "Trollkarlens hatt" av Tove Jansson. Mumintrollet hittar en hatt som är magisk. Åker tåg till Trollhättan. Det går ganska fort. Lyssnar lite på Lars Winnerbäck i freestylen.

Många gånger har jag åkt den sträckan förut. För ett par år sedan. Många känslor.

Föräldrarna står och väntar med bilen. Jag kliver in, men får en chock. Gah! Så mycket vitlök får man inte lukta! Öppnar fönstret och vänjer mig sakta. Bredvid mig i baksätet är min ek.

Jag lade ett ekollon på jorden i en kruka när jag var fyra-fem år. Så är det ju i naturen. De trillar ner och hamnar på jorden. Krukan stod i köksfönstret. Efter ett par månader ville mamma städa bort den. Då upptäckte hon en liten rot ner i jorden. Den fick stå kvar. Det blev en fin ek, som flyttade med till Trollhättan efter ett par vintrar under snön hemma hos mormor och morfar. Den bodde i trädgården. Det kändes som att det var dags att flytta den nu. Föräldrarna förberedde med att hugga av rötterna för ett par månader sedan. Så grävdes den upp och åkte bil till Lysekil.

Fortsätter att lyssna på Lars Winnerbäck. Somnar lite. Vi svänger av mot Fiskebäckskil. Stannar hemma hos familjen Phil-Baden. Tar på min medhavda flytväst, fixar bensin och hoppar efter min far i vår gamla båt.

Vi sålde båten för ett par år sedan. Eftersom vi inte kunde skiljas riktigt från den, så sålde vi den till marinbiologvännerna Leif och Sussie i Fiskebäckskil. Vi använder den ibland.

Vi åker över Gullmaren till Stångholmesund och hämtar den gravida storasystern och den galna kusinen. Lägger loss och åker ut bland alla bojar som guppar. Helt fullt av nät och hummertinor. Hummerfisket började i måndags. Far åker nära den vita bojen. Kusinen hojtar lite. Jag får tag i den, drar in linan, lämnar över garnet (nätet) åt far och fortsätter äta ostsmörgås. Kusinen får i uppgift att stå och hojta när det kommer krabbor. 20 stycken blir det.

Vi åker tillbaks till Stångholmesund och lägger till för att gre krabborna ur garnet. Det är lite jobbigt. Vissa krabbor är viga och siktar in sig på fingrarna. Jag klarar mig undan nyp. Lassar upp krabborna på bryggan och åker hem till farmor och farfar. Maten är inte klar än på ett tag. Farfar fyller 75 år imorgon, därav middagen.

Far, systerns man och jag tar bilen med eken i och åker ut till Stångehuvud. Det är ett naturskyddsområde längst ut på udden, varför vi smyger lite med spaden. Efter många försök (det är sällan mer än en decimeter jord på berget) hittar vi en bra plats för eken. Far gräver en grop. Vi stoppar ner den och fyller på med jord. Vi ser till att den hamnar med grenarna åt rätt väderstreck. Man ska tydligen det. Jag bestämmer mig för att åka tillbaks ganska snart för att se till den. Det är ju ändå mitt träd.

Vi åker tillbaks. Det känns bra. Maten är snart klar. Tolv personer vid bordet. Och cheesecake till efterrätt. Med björnbär på.

Jag kör systerns bil hem till Göteborg.

På nåt sätt kändes det som förr. I gasquen i fredags och dansade en del. Övade klarinett hela lördagen. Var på sjön på söndagen. Fick tillbaks jackan jag glömt hos farmor och farfar också. Den hade jag saknat.

Dricker T och funderar på att bli förkyld. Ska sova tidigt.