Det här är min man. Han är lite konstig ibland.

Idag vågar jag inte stiga upp.

När jag var ungefär fyra år lade jag ett ekollon på jorden i en kruka hemma i köksfönstret. Så borde det hamna när det fallit från föräldraeken, tänkte jag.

Nu har min ek börjat producera egna ekollon. I höstas fick jag tag i ett, och nu har det grott! Håll tummarna för att det överlever, tack.

Den här gången har jag dessutom egen mark att låta trädet växa upp på.

Jag älskar det här stället. Vi tog med oss skridskor och gick till havet. Enkelt.

Det som ser ut som ett område med öppet vatten på fotot, är just det. Vi hade flytvästar, dubbar, kastlina, ispik. Man kan inte vara nog försiktig.

Hade lite te och kex med. Den bruna åkpåsen gömmer en sovande lillebror.

Det finns få saker som slår en förvärmd säng.

En sak kan slå det, och det är att få sova en natt utan att bli väckt. Just nu verkar jag dock få nöja mig med förvärmningen. Snart är lilla alven två år. Snart ska han sova utan att oroligt vakna flera gånger.

En större bror, påhittig och hjälpande. En mindre bror, imponerad och tacksam.

Bland de större och dyrare grejerna vi faktiskt köpte nya, kan nämnas virke till altan och en flygresa till Grekland. Flygresan klimatkompenserade vi för, men jag gick ändå och hade dåligt samvete resten av året. Den nästan dubblade mina koldioxidutsläpp. Vi funderade ett tag på att åka tåg till Grekland (vi hade några att hälsa på just där), men vågade oss inte riktigt på det med två små barn. Det skulle blivit en bit dyrare än flyget också, vilket i sig känns lite sjukt.

Vi har sorterat bort en del kläder och husgeråd, som vi fått hjälp att transportera till välgörande organisationer. Det är lite kvar, men allt får i alla fall plats i garderoberna nu. Vi är fyra personer som delar på två garderober. Ytterkläderna är på annat ställe. På översta hyllan i ena garderoben har det blivit plats för mina garner. Året avslutades med stickningskavalkad. Så många garnbitar som legat så länge. Jag har stickat massa smått. Somligt blev riktigt bra.

I år tänker jag nog angripa tygförrådet. Problemet är att jag sällan vågar ta fram både symaskin och strykjärn, på grund av barn och katt.

Vi lyckades bygga altanen nästan färdig. Kanske kommer vi att börja på en friggebod i år.

Jag gav bort vår gamla spjälsäng häromdagen. Femtio år gammal och rätt välanvänd. Tack och lov nappade någon på lappen jag satte på anslagstavlan på affären.

När jag packat ihop den hittade jag priset.

Första gången i mannaminne jag vaknar av mig själv, eller farfar då, och inte känner mig trött. Jag steg upp och tog en rekordtidig båt, 5:47. Billigare frukost, men tyvärr var tidsvinsten inte så stor eftersom det var nåt strul med bussen jag skulle åka sista biten med.

På eftermiddagen hade jag inte huvudvärk, vilket jag haft alltför många eftermiddagar på sistone. Nu är klockan kvart över elva, och jag är bara lite trött. Tror att jag bara vaknade en gång av lillebroren inatt.

Om det fortsätter såhär, så kanske jag snart orkar publicera bilderna från sommarens höjdpunkter och berättelsen från vår barnlösa helg i Köpenhamn. Vilken månad som helst.

Patina är däremot fint. Är det för att man ofta vet vem som slitit grejerna som har fått patina?

Är slitet fult eller fint, och är slitna grejer värda att lagas varsamt, rustas upp lite?