I morse vaknade jag fjorton minuter över fem av att min farfar såg uppmuntrande på mig när jag skulle göra en volt ner i en simbassäng. Ja, i drömmen.
Första gången i mannaminne jag vaknar av mig själv, eller farfar då, och inte känner mig trött. Jag steg upp och tog en rekordtidig båt, 5:47. Billigare frukost, men tyvärr var tidsvinsten inte så stor eftersom det var nåt strul med bussen jag skulle åka sista biten med.
På eftermiddagen hade jag inte huvudvärk, vilket jag haft alltför många eftermiddagar på sistone. Nu är klockan kvart över elva, och jag är bara lite trött. Tror att jag bara vaknade en gång av lillebroren inatt.
Om det fortsätter såhär, så kanske jag snart orkar publicera bilderna från sommarens höjdpunkter och berättelsen från vår barnlösa helg i Köpenhamn. Vilken månad som helst.
Han vill också vara med.