En tant från AT&T ringde och frågade om jag ville prata med Fredrik. Det kunde jag ju tänka mig. Men då fick jag betala.
När jag åkte spårvagn, klev det på en man med en vit katt i koppel. Den var väldresserad och gick bara när han ryckte på ett visst sätt i kopplet. Sen hoppade den upp på sätet bredvid honom och lade sig. Sade inte ett knyst. Det kändes underligt. Den var som en blindhund. Fast katt, då.
Jag hade precis kommit hem från humanisten, då det började ösregna utanför. Jag slog på P2, och ut strömmade "Vatten – stan är full av vatten...". Sen blev det Mozart.